11Apr/121

Didn’t I promise a cavalcade of pictures?

Jo, det gjorde jag. Så var så goda.

Ta-da! Här var jag mellan 31/3-12 - 7/4-12

Ovanifrån

Den lilla byggnaden det nästan är olagligt att inte besöka om man råkar ha omvägarna förbi Sydney

Inte fy skam att titta på på nattetid heller

Så rekommenderar jag att slänga ett ögonkast på The Harbour Bridge om man nu ändå masat sig ut för att notera operahuset

Bondi Beach var också lite surrealistiskt att besöka... men väldans bekväm att sova på en stund

Tror det går att se att vädergudarna log mot oss denna vecka - det var omkring 25 grader på dagen och 20 på natten. Jag klagade inte. Vad jag däremot klagade på var vårt boende... Men det är en annan historia, och den utlovas i ett annat inlägga som jag ska försöka planera in att skriva när klockan inte är halv två på natten. Så nu säger jag godnatt istället!

Taggat under: 1 kommentar
28Mar/122

Prior warning

Jag kommer åka till Sydney på lördag och inte komma tillbaka förrän en vecka senare. Trevligt, trevligt. Dock vet jag inte om jag kommer komma åt internet under den veckan - där av förvarningen; det kommer eventuellt vara ännu tystare här än vanligt (*inte alls ironisk* ehum). Men väl tillbaka kan det väntas en bildkavalkad, lovar.

Vad som varit av den här veckan kan sammanfattas med

  • Fick tillbaka förra veckans labtest - fick godkänt (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!)
  • Fick tillbaka förra veckans inlämning - fick godkänt (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!)
  • (Behöver jag förtydliga att jag blir glad för det lilla?)
  • Känner konstanta blickar i nacken av tegelstenen till bok jag borde ha börjat läsa men inte orkat lyfta på än (Misstänker att de senaste fyra veckornas krav på en roman i veckan konstigt nog lämnat en lätt mättnadskänsla, och nu när det plötsligt kom ett lov emellan nästa datum för utläst bok... ja då blev det svårt att undgå frestelsen att skjuta saker och ting på framtiden)
  • Ambitionen att göra klart första uppsatsen som ska in efter lovet den här veckan började starkt men dalade oroväckande fort - och här sitter jag nu och stirrar på på eländet på datorskärmen...
... Okej så här är det. De som känner mig vet nog om att skriva och läsa böcker ligger för mig. Älskar't, rent ut sagt. Men nu för förska gången i mitt liv blev jag ombedd att göra en analys på en dikt (på engelska) med universitetsmått. Tror ni det var som att springa in i en vägg? Ja, då har ni rätt. Hur sjutton gör man det bra, då?
Kommer ni på något bra svar, var inte blyg att dela med er. Det är en klassiker, för övrigt. Här är jag så vänlig och själv delar med mig av den:
THE ROAD NOT TAKEN

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

 

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

 

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

 

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I—

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

 

Robert Frost, från 1916

 

Taggat under: 2 Kommentarer
20Mar/120

What the f**k?

Skolan tar mer tid än någonsin just nu. Och det menar jag ganska bokstavligen. Med fyra kurser på samma gång och uppgifter till alla att göra och förbereda varje vecka så lägger jag mer tid per dag på skolan än jag någonsin gjort. (Kan ha att göra med att jag i en av mina litteraturkurser måste läsa en roman i veckan och det sväljer upp precis all överflödig tid.)

Hur som helst. Jag har börjat hänga en del i bibblan, av ganska naturliga skäl. Det är ett stort bibliotek i mina ögon, för att vara på en skola, även att det är ett universitet. Högst upp på tredje våningen är alla böcker och dessutom en tyst avdelning för studier. Precis där brukar jag hamna.

En gång satt jag extra länge där inne och kände tillslut att jag var tvungen att uträtta somliga behov. Jaha, bara att leta efter lämpligt ställe att uträtta dessa somliga behov. Tittar upp på skyltningen i taket och möts av detta:

 

Ser ni vad jag ser? Om man tog till vänster kom man alltså till hissen alternativt herrtoaletten... ? Vart tog damtoaletten vägen då? Glömde de installera den?? Men hallå, vad är det här för diskriminering, har inte jag samma rättigheter som tjej att gå på toa? var det första som for genom mitt huvud.

Jag skannade snabbt av hela våningplanet, men nej, ingen toalett som tillät mig att besöka den. I trängande behov gick jag nedåt för att fråga i receptionen hur de tänkt här, men hinner inte ända dit förrän jag ser på ett annat våningsplan en skylt pekande mot - mycket riktigt - damtoaletterna. Där sprang jag in.

Förstår fortfarande inte poängen med att dela upp de olika våningsplanen i olika könstillhörigheter, men men. Jag slapp i alla fall skämma ut mig offentligt för att jag inte kunde hålla mig mycket längre.

 

Taggat under: Inga kommentarer
15Mar/120

Is it only bus drivers that are always happy, or does that say apply to cashiers too?

Jag kan inte låta bli att fascineras varenda gång jag går in i en mataffär här. Och det går inte låta bli att jämför med vad man är van vid...

Så låt mig nämna några få (men slående) saker här.

- Jag tycker det svenska utbudet är bättre. Liksom standarden på våra mataffärer.

+ Snacka om bättre service! Här har de tänkt till.

Och hur menar jag då? Jo, låt oss ta exemplet kassorna och kassörskornas jobb. I Sverige får vi lassa upp alla våra varor åt kassörskorna så de kan skanna dem (nu bortser vi från det mer vanligt förekommande självskanningssystemet i Sverige (som jag för övrigt inte brukar se så många använda)) och sedan skickas de vidare i väntan på att vi ska packa ner allt i påsar vi får betala för. Här hade de nog skrattat om jag berättade hur vi gör.

Här kommer en inte så värst high teck bild av hur det fungerar här:

Jo, alltså. Du placerar din matkorg på en liten bänk bredvid kassörskan, hon (eller han för all del) plockar upp varorna, skannar dem och placerar dem i kassar som hon har framför sig. Sedan ställer hon helt enkelt upp de färdigförpackade matvarorna på en annan liten bänk på andra sidan om sig... Mitt jobb är att se glad ut medan jag väntar på att hon gör klart sitt jobb och sedan betalar jag för mig.

Ursäkta att jag frågar, men hur tänker vi egentligen? Vågar jag säga att det känns lite lutheranskt att vi alltid ska utföra halva jobbet själva oavsett vad det är vi betalar för?

14Mar/120

Haha!

Gårdagskvällen blev inte riktigt som planerad. Tanken var att vara duktig och stanna hemma och plugga (verkar vara min konstanta hurtfriska ambition nu för tiden, inte för att det går så bra alltid, hehe) men istället så hamnade jag mycket impulsivt här:

Bildkälla

Kylen gapade tom igår, så att säga. Ja, alltså tom från varor som jag rättmätigt ägde. Så Megan, Charlotte och jag kom att tänka på den där italienska restaurangen som vi sett när vi tagit bussen in mot stan. Den fick det bli.

Nog för att det var tisdagskväll - men det fanns inte en enda gäst där inne. Vi klev in och blev lite fundersamma eftersom det gapade tomt, men så kom en servitris fram och hälsade oss välkomna, så det kändes lite försent att backa ut då.

- Just so you know, we are not Italian anymore. We are from now on a Indian/Chinese restaurant. Is that okay? är sedan det första tjejen säger. But we still serve chicken parmesan, if you want that.

Öhhh.... Ja, jo, svarade vi. (Fortfarande, det kändes lite oförskämt att bara lägga in backen.) (Kan tillägga att den gigantiska skylten där det står ITALIA på bilden ovan fortfarande satt uppe, så vad skulle vi tro?)

Och eftersom det de senaste dagarna kommit tillbaka en liten värmebölja var det väldigt varmt där på kvällen, så Charlotte frågade automatiskt ifall vi kunde få sitta ute och äta där luften  i alla fall rörde lite på sig.

Servitrisen såg chockskadad ut. Sit outside? upprepade hon oförstående. Då började vi titta besvärat på varandra och så kom det en sådan där härligt pinsam tystnad och lägrade sig. Okay, but it's a smoking area there, hostar servitrisen upp. Det gör inget, övertygar vi henne. (Och vadå, vi var ju de ÄNDA gästerna och vi planerade inte röka, så det skulle nog vara rökfritt där ute hur som helst.) Så vi leddes ut till ett ensamt stackars bord på verandan på baksidan. Det var en så sjukt humoristisk situation där vi satt och försökte läsa menyerna medan servitrisen sprang och hämtade duk och porslin att duka vårt bord med, men som sagt, det hade nog blivit ännu värre om vi försökt krångla oss ur det hela.

Det slutade såklart inte med det. Saker som satts i rullning har tendens att gå över styr, och ingen handbroms finns att dra... Så vinet som vi beställde fanns såklart inte (servitrisen gick för att hämta det och upptäckte inte förrän då att de inte hade det hemma och fick komma ut och fråga oss om vi kunde tänka oss en annan sort), maten tog en evighet att få eftersom köket inte var igång (så smart) och när vi frågade om vi kunde få se på menyn igen för att beställa efterrätt säger servitrisen att de bara har en efterrätt att välja på: sweet Indian dumplings. Och där på komikens höjdpunkt valde vi att beställa in en portion av denna vara, bara för att. (Kan hälsa att det gick ner, sött är alltid sött, men är inget jag kommer beställa igen.)

Och givetvis hade vi sett fel på tidtabellen. Det kom ingen buss... Så det blev taxi. Bara att fortsätta skratta och le.

-----

Väl tillbaka, gick jag raka vägen in och tog tag i det jag egentligen tänkt ägna kvällen åt? Nej, nej. Såklart inte. Jag följde med Megan och så beställde vi flygbiljetter till Sydney för en vecka... oops.

 

12Mar/120

Not much going on right now

Eller jo, det är det. Massor. Men det är bara läxor, inget annat roligt att prata om.

Jag får ofta kommentaren hemifrån när jag skypar med dem att det låter som om jag befinner mig mitt i djungeln. Det gör jag inte, men ändå har de inte helt fel, för djurlivet här går inte att jämföra med det som är i Sverige. Just håller jag på att bli tokig på de här djuren (insekterna?) som låter värre än en hel blåsorkester. Stänga fönstret hade varit en lösning, men det vill jag inte p.g.a. värmen...

Vad jag vill komma fram till här är kanske inte helt glasklart, så jag ska gå mer rakt på sak - i-landsproblem.

Mitt liv just i denna stund består av mestadels i-landsproblem, kom jag att tänka på idag.

I mitt huvud ekar dessa urlöjliga klaganden, non-stop. Exempel: Det är för varmt! Men kan inte dessa jäkla syrsor hålla klaffen någon gång?! Det är så mycket i skolan, hur sjutton är det tänkt att jag ska hinna med att leva också? Sedan går det runt ett varv till. Like a broken record.

Så detta är vad som händer för tillfället - jag klagar inombords. Inte för att jag yppar det högt (förutom här då, hehe), för det är trots allt bland de löjligaste saker att klaga över. Jag har fått möjlighet att studera utomlands och jag känner i hemlighet för att be någon byta med mig. Jag är trött! Jag vill sova ut på mornarna! Jag vill ha tiden att slöa i en skön soffa tittandes på någon dålig film! Snäääälla, någon - bara byt med mig! går klagovisan på.

Och som grädde på moset, vi kommer ha påsklov om två veckor, i två veckor! Bara att på schemat står det att jag har två stora inlämningar precis när vi kommer tillbaka från lovet... Vilket i min hjärna översätts till: Aha, så det är det som jag ska roa mig med alltså. Inte vara ledig, utan plugga. Såklart... Gah! Flera andra utbytesstudenter som jag kommit att lära känna kör våga-vägra-vara-kvar-på-campus-under-lovet och har redan bokat flygbiljetter till Sydney. Jag är välkommen att haka på, hälsar de glatt.

Låt mig citera alls vår kära Wikipedia här: "I-landsproblem (engelska: first world problem) är ett informellt uttryck för vardagliga problem som är typiska för industrialiserade länder, med en antydan om att dessa problem är lindriga jämfört med problem i utvecklingsländer, som krig, svält, farsoter, analfabetism och fattigdom." (Om nu någon inte varit säker.)

...

... eh... eller...

...

Vad ska jag göra? ekar kusligt mellan öronen. Stanna kvar och plugga som den duktiga studenten jag (host) vill vara... eller leva livet lite?

Kanske besvarade jag just min egen fråga? Kved jag inte nyss över att jag inte fattar hur jag ska klämma in lite fritid här och var i mitt späckade schema? Jag kanske behöver ta mig tiden. Men det är en skrämmande tanke. För tänk om jag inte hinner med allt i skolan då?

Ja, den som lever får se. Antar jag.

Tillåt mig få fortsätta på denna otroligt lustfyllda bana genom att lägga till en av mina bilder på en fågel. Låt säga att den symboliserar friheten jag så starkt suktar efter just nu...  

Fast med fötterna på jorden igen - jag tog denna bild medan jag fortfarande bodde (och pluggade!) i Halmstad. Hur hann jag med det tro? Valsa runt på stranden och ta lustfyllda bilder på moln och fåglar - tog jag mig tiden kanske?? Bra fråga.

6Mar/120

Week 1, and the beginning of nr 2

Vad tiden går fort.

Nu var det ett tag sedan senaste uppdateringen. Men det har verkligen varit fullspäckade dagar, med mycket nya intryck och en massa nya situationer att göra sig bekant med.

Förra veckan var den första på den nya terminen här i Australien. Det är bakvänt här mot hemma i Sverige, så nu har sommarlovet varit och hösten just börjat. Därmed kan man säga att jag gör min andra hösttermin på raken... Alltid är det något nytt.

Första veckan var minst sagt omtumlande. Skolsystemet är nämligen också annorlunda. Här studerar man fyra kurser parallellt under en termin, i Sverige läser vi en kurs i taget på högskolan. Jag måste erkänna att jag tycker bättre om det svenska systemet, det gör det enklare att fokusera då man bara jobbar med ett ämne i taget. Jag kanske inte behöver vara så stressa som jag är mig, men att få fyra kursintroduktioner och beskrivning för vad som krävs för att jag ska klara dem på en och samma dag var lite mastigt. (På engelska! Kom ihåg det.) Fast mycket av min stress kommer sig nog av att jag bytte två kurser mitt i veckan och har snabbt fått sätta mig in i de nya jag bytte till... Det blir förhoppningsvis mer klart vad som ska göras i varje kurs allteftersom, men just nu känns det lite skakigt.

Nu är det andra dagen på andra veckan... Det är förvånansvärt enkelt att sitta och lyssna och följa med i engelska på föreläsningarna, har jag märkt, till min lättnad. Nu ska jag bara bli lite modigare och våga öppna munnen lite mer under seminarierna, hehe. Men jag måste få lite mer tid till att vänja mig med hur schemana ser ut - det känns som jag har gått tillbaka till till grundskolan, nämligen! Här har vi ett fast schema, så därmed har jag en föreläsning och ett seminarie varje dag att gå på.

Och för att slänga in ännu lite mer nostalgi, vi har hemläxor! Kanske av de svårare slaget, förvisso, men ändå... jag har läxor åter igen. Oj oj, vad det känns annorlunda mot att plugga på högskolan i Sverige, där mer självstudier/disciplin förväntas av en. Det fungerar kanske inte bra för alla, men jag trivs med det för det ger mig möjlighet att själv planera när jag vill göra något, ta tag i uppgifter eller annat skolrelaterat. Här är jag tvingad att göra en viss mängd (och specifik sådan) skolarbete varje dag.

För att inte avsluta det här inlägget i den dystraste stämningen kan jag berätta att jag och en hög med andra utbytesstudenter åkte ner till Melbourne (ca en timmes tågfärd härifrån) och spenderade helgen. (Det kanske inte hjälpte mina skolnerver så mycket, snarare förvärrade dem eftersom jag inte hann plugga något medan vi var där, men vad roligt det var! Rekommenderar varmt denna stad att besöka om du skulle ha vägarna förbi Australien.)

Vi spenderade fredag till söndag i denna urtrevliga stad, vilken är den näst största i Australien. Vad som däremot inte var lika mysigt var att bo på hostel (ni vet, hotelllikande ställen som främst vänder sig till backpackers). Jag är inte den som är speciellt känslig, men den lukten som blev av att dela rum med x antal killar ock tjejer... Ja, jag ska nog inte gå in på detalj.

Värst var antagligen för en av mina kompisar. En full kille i hennes rum pinkade rakt ut på golvet från där han låg i sin våningssäng... Det missade precis hennes öppna väska. Nej, det bli nog inte hostel igen.

Här har vi största delen av oss som åkte (jag tog kortet, så jag syns ju inte, men så fattas också Alfie, som kom senare på kvällen). Från vänstra översta platsen har vi Clément (Frankrike), bredvid honom sitter Eva (Frankrike) och bredvid henne sitter Charlotte (Holland). Från högra översta platsen syns Paul (Frankrike) och bredvid honom sitter Megan (USA).

En av många gator inne i stan. Det var en salig blandning mellan mycket gamla byggnader och nya skyskrapor. Men så vandrade vi in på en gata full med graffiti och gatukonst och jag var såld. Det borde finnas mer att detta i alla städer, tycker jag. <3

För att se mer av de foton jag tagit här i Australien, gå in på Facebook och sök efter mig.

Dessa små krabater är din ständiga följeslagare i en storstad... Att flera i mitt gäng prompt skulle hålla på och mata dem gjorde kanske inte saken bättre. Fast vi såg också hur de flög in på Starbucks och snodde rester från bord som inte hunnit dukas av. Smarta, det är vad de är.

Taggat under: , Inga kommentarer
26Feb/120

Forget what I said

Sa jag att det var varmt i fredags?

Haha! Vilket skämt! Det var ju bara 33-35 grader då.

Igår var det 40! Helt vansinnigt varmt. Jag har aldrig tidigare varit med om att svettas floder av att bara stå still utomhus.

Men som sagt var vi ner till The Great Ocean Road. Helt underbart. Är verkligen glad att vi tog den busstrippen, trots monsterhettan. Här på kartan kan ni se vart vi var. Vi åkte ner från Ballarat, till Geelong, vidare till Torquay, Lorne, Apollo Bay, Cape Otway, sneddade genom djungeln och besökte det sista Twelve Apostles. Sedan bar det hem till Ballarat igen, efter en sisådär 10 timmar tuffande runt i buss.

Ballarat finns inte utskrivet på denna karta, men utgå från ett mellanläge mellan Geelong och Melbourne och fortsätt en bit norrut så finner man i verkligheten Ballarat.

Bland de första stoppen på vägen var stranden i Torquay (uttalas ungefär som "Tårkee"). Här startar The Great Ocean Road på riktigt.

I Lorne stannade vi för att äta lunch - och bada!

Bra fråga vad området heter där jag tog denna bild - men det är längsmed TGOR i alla fall... Ja, det är verkligen så vackert som det ser ut att vara.

Men häftigast var nog området kring The Twelve Apostles. Så dramatiskt vackert.

Kan ni gissa vart namnet "apostlarna" kommer ifrån?

Taggat under: Inga kommentarer
24Feb/120

It’s so freaking hot!

Idag har det varit den varmaste dagen hittills. Bara 33-35 grader...! Det värsta är att mitt rum har eftermiddags- och kvällssol, därför är det nu skållhett här inne. Ingen trevlig värme att försöka somna i. (Gissar att många nu tycker att jag inte ska klaga - jag är ju i värmen för sjutton! Istället för kalla, slaskiga Sverige. Men jag får visst klaga, jag tål ju inte ens solen! Snacka om att känna sig snuvad på konfettin. Så allt jag får är att sova i kvalmig värme och svettas som en gris... hum. Vilken jackpott.)

Men nu släpper vi det för ett tag. Istället kan jag nämna att det vankas dagstripp till The Great Ocean Road imorgon. Ser mycket fram emot detta, sägs vara den vackraste platsen i hela Victoria. Det kommer komma bilder och redogörelse för detta på söndag. Vad jag för tillfället kan bjuda på är en utsikt över den högsta punkten i områden där vi bor (kommer tyvärr inte ihåg vad berget hette som vi åkte upp till, men den ligger strax i närheten av berget vi bor på, Mt Helen).

Beskåda "mitt" Australien:

(Kan förtydliga: Ballarat är alltså staden jag "bor i", bara att jag mer specifikt bor på skolan som ligger en mil utanför stadskärnan.)

Charlotte från Holland t.v., jag t.h. (Måste erkänna att jag försökte photoshoppa bort den värsta solbrännan - i verkligheten ser vi ut som två vandrande tomater.)

 

 

22Feb/120

Short summary

Nu så. Nu ska här uppdateras kort vad som hänt på sistone.

Den 17:de flyttade vi som sagt in i våra nya rum. Dagarna som följde hände det en massa på. Så som...

... den 18:de var det en lära-känna-varandra-dag - vi alla 400 som hade flyttat in dagen innan. Kan jag erkänna att jag inte kommer ihåg så många namn, men vi hade roligt ihop. Vi lekte diverse lekar som var menade som enkla medel till att komma varandra närmare och få skratta tillsammans. Men vad jag främst tog med mig från den dagen var en svidande solbränna, såklart. På kvällen hölls en formell middag för oss, mycket trevligt.

... den 19:de var också en aktivitetsdag. Vi (alla 400) delades upp i ca 30 lag och fick prova på en massa aktiviteter och sporter, så som volleyboll, gokart, hiphop-dans, fotboll med mera. Vi internationella studenter lämnade de andra vid lunch för att åka till det lilla zoot som finns här i Ballarat.

... den 20:de började O'Week. "Orienteringsvecka" kan man kanske översätta det till på svenska. Under denna vecka får vi bekanta oss mer med de områdena på skolan där vi kommer att studera vid. Jag till exempel läser två litteraturkurser och två IT-kurser, därför har jag fått träffa människor från School of Art & Education och School of Science, Information Technology & Engineering. På kvällen gick jag och ett par kompisar på en "Ghost Tour" inne i stan... kusligt värre. Vi fick reda på massa historier från förr som hänt i stan, och vi fick lära oss att denna staden är bland de mest hemsökta av alla i distriktet...

... den 21:a fortsatte det med nya aktiviteter på O'Week. På kvällen hamnade vi på ett "Back to school party" inne i stan.

... den 22:a är idag. Nu ska jag snart ner till skolområdet och gå på "marknad", med massa festligheter och gratis mat från världens alla hörn... jag tackar jag. Ikväll vankas det "Pub crawl"... får se om man pallar eller dukar under bordet, hehe.

Men jag ska inte lämna er helt illustrationslösa. Här är ett litet axplock av djur vi fick se på zoot i söndags:

Såklar man finner koalor på ett zoo i Australien

Och lika givetvis - kängurur

Vi fick till och med klappa dem

Jag hittade ett par pyttesmå sköldpaddor...

Wombaten blev min favorit - bara för söt

Taggat under: Inga kommentarer