6Mar/120

Week 1, and the beginning of nr 2

Vad tiden går fort.

Nu var det ett tag sedan senaste uppdateringen. Men det har verkligen varit fullspäckade dagar, med mycket nya intryck och en massa nya situationer att göra sig bekant med.

Förra veckan var den första på den nya terminen här i Australien. Det är bakvänt här mot hemma i Sverige, så nu har sommarlovet varit och hösten just börjat. Därmed kan man säga att jag gör min andra hösttermin på raken... Alltid är det något nytt.

Första veckan var minst sagt omtumlande. Skolsystemet är nämligen också annorlunda. Här studerar man fyra kurser parallellt under en termin, i Sverige läser vi en kurs i taget på högskolan. Jag måste erkänna att jag tycker bättre om det svenska systemet, det gör det enklare att fokusera då man bara jobbar med ett ämne i taget. Jag kanske inte behöver vara så stressa som jag är mig, men att få fyra kursintroduktioner och beskrivning för vad som krävs för att jag ska klara dem på en och samma dag var lite mastigt. (På engelska! Kom ihåg det.) Fast mycket av min stress kommer sig nog av att jag bytte två kurser mitt i veckan och har snabbt fått sätta mig in i de nya jag bytte till... Det blir förhoppningsvis mer klart vad som ska göras i varje kurs allteftersom, men just nu känns det lite skakigt.

Nu är det andra dagen på andra veckan... Det är förvånansvärt enkelt att sitta och lyssna och följa med i engelska på föreläsningarna, har jag märkt, till min lättnad. Nu ska jag bara bli lite modigare och våga öppna munnen lite mer under seminarierna, hehe. Men jag måste få lite mer tid till att vänja mig med hur schemana ser ut - det känns som jag har gått tillbaka till till grundskolan, nämligen! Här har vi ett fast schema, så därmed har jag en föreläsning och ett seminarie varje dag att gå på.

Och för att slänga in ännu lite mer nostalgi, vi har hemläxor! Kanske av de svårare slaget, förvisso, men ändå... jag har läxor åter igen. Oj oj, vad det känns annorlunda mot att plugga på högskolan i Sverige, där mer självstudier/disciplin förväntas av en. Det fungerar kanske inte bra för alla, men jag trivs med det för det ger mig möjlighet att själv planera när jag vill göra något, ta tag i uppgifter eller annat skolrelaterat. Här är jag tvingad att göra en viss mängd (och specifik sådan) skolarbete varje dag.

För att inte avsluta det här inlägget i den dystraste stämningen kan jag berätta att jag och en hög med andra utbytesstudenter åkte ner till Melbourne (ca en timmes tågfärd härifrån) och spenderade helgen. (Det kanske inte hjälpte mina skolnerver så mycket, snarare förvärrade dem eftersom jag inte hann plugga något medan vi var där, men vad roligt det var! Rekommenderar varmt denna stad att besöka om du skulle ha vägarna förbi Australien.)

Vi spenderade fredag till söndag i denna urtrevliga stad, vilken är den näst största i Australien. Vad som däremot inte var lika mysigt var att bo på hostel (ni vet, hotelllikande ställen som främst vänder sig till backpackers). Jag är inte den som är speciellt känslig, men den lukten som blev av att dela rum med x antal killar ock tjejer... Ja, jag ska nog inte gå in på detalj.

Värst var antagligen för en av mina kompisar. En full kille i hennes rum pinkade rakt ut på golvet från där han låg i sin våningssäng... Det missade precis hennes öppna väska. Nej, det bli nog inte hostel igen.

Här har vi största delen av oss som åkte (jag tog kortet, så jag syns ju inte, men så fattas också Alfie, som kom senare på kvällen). Från vänstra översta platsen har vi Clément (Frankrike), bredvid honom sitter Eva (Frankrike) och bredvid henne sitter Charlotte (Holland). Från högra översta platsen syns Paul (Frankrike) och bredvid honom sitter Megan (USA).

En av många gator inne i stan. Det var en salig blandning mellan mycket gamla byggnader och nya skyskrapor. Men så vandrade vi in på en gata full med graffiti och gatukonst och jag var såld. Det borde finnas mer att detta i alla städer, tycker jag. <3

För att se mer av de foton jag tagit här i Australien, gå in på Facebook och sök efter mig.

Dessa små krabater är din ständiga följeslagare i en storstad... Att flera i mitt gäng prompt skulle hålla på och mata dem gjorde kanske inte saken bättre. Fast vi såg också hur de flög in på Starbucks och snodde rester från bord som inte hunnit dukas av. Smarta, det är vad de är.

Kommentarer (0) Trackbacks (0)

Ännu inga kommentarer


Leave a comment

(required)

Inga trackbacks ännu.