14Mar/120

Haha!

Gårdagskvällen blev inte riktigt som planerad. Tanken var att vara duktig och stanna hemma och plugga (verkar vara min konstanta hurtfriska ambition nu för tiden, inte för att det går så bra alltid, hehe) men istället så hamnade jag mycket impulsivt här:

Bildkälla

Kylen gapade tom igår, så att säga. Ja, alltså tom från varor som jag rättmätigt ägde. Så Megan, Charlotte och jag kom att tänka på den där italienska restaurangen som vi sett när vi tagit bussen in mot stan. Den fick det bli.

Nog för att det var tisdagskväll - men det fanns inte en enda gäst där inne. Vi klev in och blev lite fundersamma eftersom det gapade tomt, men så kom en servitris fram och hälsade oss välkomna, så det kändes lite försent att backa ut då.

- Just so you know, we are not Italian anymore. We are from now on a Indian/Chinese restaurant. Is that okay? är sedan det första tjejen säger. But we still serve chicken parmesan, if you want that.

Öhhh.... Ja, jo, svarade vi. (Fortfarande, det kändes lite oförskämt att bara lägga in backen.) (Kan tillägga att den gigantiska skylten där det står ITALIA på bilden ovan fortfarande satt uppe, så vad skulle vi tro?)

Och eftersom det de senaste dagarna kommit tillbaka en liten värmebölja var det väldigt varmt där på kvällen, så Charlotte frågade automatiskt ifall vi kunde få sitta ute och äta där luften  i alla fall rörde lite på sig.

Servitrisen såg chockskadad ut. Sit outside? upprepade hon oförstående. Då började vi titta besvärat på varandra och så kom det en sådan där härligt pinsam tystnad och lägrade sig. Okay, but it's a smoking area there, hostar servitrisen upp. Det gör inget, övertygar vi henne. (Och vadå, vi var ju de ÄNDA gästerna och vi planerade inte röka, så det skulle nog vara rökfritt där ute hur som helst.) Så vi leddes ut till ett ensamt stackars bord på verandan på baksidan. Det var en så sjukt humoristisk situation där vi satt och försökte läsa menyerna medan servitrisen sprang och hämtade duk och porslin att duka vårt bord med, men som sagt, det hade nog blivit ännu värre om vi försökt krångla oss ur det hela.

Det slutade såklart inte med det. Saker som satts i rullning har tendens att gå över styr, och ingen handbroms finns att dra... Så vinet som vi beställde fanns såklart inte (servitrisen gick för att hämta det och upptäckte inte förrän då att de inte hade det hemma och fick komma ut och fråga oss om vi kunde tänka oss en annan sort), maten tog en evighet att få eftersom köket inte var igång (så smart) och när vi frågade om vi kunde få se på menyn igen för att beställa efterrätt säger servitrisen att de bara har en efterrätt att välja på: sweet Indian dumplings. Och där på komikens höjdpunkt valde vi att beställa in en portion av denna vara, bara för att. (Kan hälsa att det gick ner, sött är alltid sött, men är inget jag kommer beställa igen.)

Och givetvis hade vi sett fel på tidtabellen. Det kom ingen buss... Så det blev taxi. Bara att fortsätta skratta och le.

-----

Väl tillbaka, gick jag raka vägen in och tog tag i det jag egentligen tänkt ägna kvällen åt? Nej, nej. Såklart inte. Jag följde med Megan och så beställde vi flygbiljetter till Sydney för en vecka... oops.

 

Kommentarer (0) Trackbacks (0)

Ännu inga kommentarer


Leave a comment

(required)

Inga trackbacks ännu.