28Mar/122

Prior warning

Jag kommer åka till Sydney på lördag och inte komma tillbaka förrän en vecka senare. Trevligt, trevligt. Dock vet jag inte om jag kommer komma åt internet under den veckan - där av förvarningen; det kommer eventuellt vara ännu tystare här än vanligt (*inte alls ironisk* ehum). Men väl tillbaka kan det väntas en bildkavalkad, lovar.

Vad som varit av den här veckan kan sammanfattas med

  • Fick tillbaka förra veckans labtest - fick godkänt (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!)
  • Fick tillbaka förra veckans inlämning - fick godkänt (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!)
  • (Behöver jag förtydliga att jag blir glad för det lilla?)
  • Känner konstanta blickar i nacken av tegelstenen till bok jag borde ha börjat läsa men inte orkat lyfta på än (Misstänker att de senaste fyra veckornas krav på en roman i veckan konstigt nog lämnat en lätt mättnadskänsla, och nu när det plötsligt kom ett lov emellan nästa datum för utläst bok... ja då blev det svårt att undgå frestelsen att skjuta saker och ting på framtiden)
  • Ambitionen att göra klart första uppsatsen som ska in efter lovet den här veckan började starkt men dalade oroväckande fort - och här sitter jag nu och stirrar på på eländet på datorskärmen...
... Okej så här är det. De som känner mig vet nog om att skriva och läsa böcker ligger för mig. Älskar't, rent ut sagt. Men nu för förska gången i mitt liv blev jag ombedd att göra en analys på en dikt (på engelska) med universitetsmått. Tror ni det var som att springa in i en vägg? Ja, då har ni rätt. Hur sjutton gör man det bra, då?
Kommer ni på något bra svar, var inte blyg att dela med er. Det är en klassiker, för övrigt. Här är jag så vänlig och själv delar med mig av den:
THE ROAD NOT TAKEN

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

 

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

 

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

 

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I—

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

 

Robert Frost, från 1916

 

Taggat under: Lämna en kommentar
Kommentarer (2) Trackbacks (0)
  1. Okej, jag får väl lägga in ett hjälpande ord här då :p

    När jag läser den så tänker jag så här. Han ser två stigar, där just ingen har gått. Dock så är skogen gul (?) vilket jag tolkar vara att skogen är gammal. I så fall så skulle man kunna analysera det hela till att han är i en gammal skog med två nya stigar (no had trodden black). Han väljer inte den första utan den andra. Summa summarum: han väljer att gå emot traditioner genom att välja den andra stigen, vilket han i slutet påpekar att det har förändrat/påverkat hans liv. Ta daa! :p

  2. sv: bra gissat :D finns en ny omgång uppe nu samt alla vinnare :)


Leave a comment

(required)

Inga trackbacks ännu.