13Apr/120

Don’t read this if you know you have a weak stomach

Någon som stött på en sådan här förut?

 

Det ska föreställa en "bed bug", vilket är vägglöss på svenska (och luras inte av den svenska översättningen - de lever i tyger och sängar i Sverige också!). Jag hoppas innerligen att in sluppit ta itu med sådan här någon gång.

Okej, varför jag lade upp en tecknad bild är för när jag försökte leta upp en inte allt för magstark bild på vägglöss gick det inte så bra - ja, jag sitter just nu och kliar sönder mig av att bara ha tittat på alla de äckliga bilderna jag hittade. Så därför besvarar jag förhoppningsvis er detta vansinniga kliande efter inbillade kryp över hela kroppen.

Vad jag försöker komma fram till är historien om hur det var att bo på hostel i Sydney. Jag får väl först erkänna  att jag i efterhand känner mig så blåögd och naiv. Jag reste ju aldrig efter gymnasiet som så många andra, har aldrig bott på något annat än B&B eller hotell när jag varit utomlands, och det slog mig aldrig att bo på hostel kunde vara väldigt annorlunda mot det jag upplevt tidigare. Premiären var i Melbourne för lite mer än en månad sedan, när vi var där över en weekend. Tror ärligt inte jag sov mer än ungefär fyra timmar per natt den helgen - människor var uppe hela nätterna, pratade och festade, drack och kunde för allt i världen inte tänka sig att släcka lampan för oss som faktiskt försökte sova. Nu i Sydney var det mycket bättre på så sätt att de jag delade rum med var faktiskt måna om att sova åtminstone sex-sju timmar per natt i tysthet och mörker - jippe! blev min spontana reaktion och syn på att bo på hostel höjdes lite.

Men så kom den sjunde natten. Oh boy.

Jag och min kompis Megan gick och la oss "tidigt" (runt elva-tolv). Det fanns en kille från Tyskland i rummet också, han låg och tittade på film på sin dator med hörlurar, så han störde inte. Vad vi fick reda på i efterhand var att i hallen utanför hade det startat en drinking game och engelsmännen söp tydligen fransmännen under bordet. Därför ranglade fransmannen som bodde i vårt rum in till oss lite senare, full som ett ägg, i sin mening färdig med drickandet, och tar sig upp i sin överslaf för att sova. Fem minuter senare när jag själv är precis på väg att somna hörs ett hulkande ljud jag envetet försöker förneka att jag hört, men så kommer det plaskande efterföljande ljudet och jag vet med all säkerhet att jag inte kommer få sova än på länge.

Tysken tänder i taket och vi får skåda en vältuggad pizza och tre liter sprit över hela golvet, på två sängar och i en resväska. Fransmannen badar i det också, men har lägligt nog somnat och går inte att väcka. Jag, Megan och tysken försöker komma fram till vad vi borde göra - samtidigt som de andra fulla asen ranglar in och ska fota och gratulera fransmannen till sin bedrift! Vi hittar inga skurgrejer, vi ringer receptionen men ingen svarar och hopplösheten kryper olustigt på. Då tar tysken på sig att gå ner till receptionen som finns två kvarter bort i en annan byggnad (såklart), kommer tillbaka med en ung kille som tydligen har ansvaret på natten och han kan inte göra något åt eländet heller, kan bara erbjuda oss nya temporära rum i ett hostel längre ner på gatan. Så då fick vi packa ihop allt och ta oss dit - jag gick i leggings och nattlinne, var inte på humör för att klä upp mig bara för att vi tvingades ut på stan igen.

Tro nu inte det roliga slutade här. Nej då. Nu får jag och Megan bo i ett rum där det bara ligger en väska på en av de sex bäddarna i rummet. Att döma av sakerna som välde ut ur väskan var det en tjej som också bodde där med oss, men hon var fortfarande ute. Det var alldeles nymålat och ganska fräscht där, men det behövde tydligen inte betyda något. Klarvakna som vi var efter all oönskad aktivitet satt vi och pratade en stund. Då säger plötsligt Megan:

- That's the biggest one I've ever seen.

Jag vänder mig om och ser en jättekackerlacka på fönsterbrädan. Jag blinkar och blinkar men får inte riktigt in det i hjärnan att jag står öga mot öga med en sådan där gigantisk kackerlacka man bara ser på TV.

- And you know, if there is one, there is actually thousands. Probably tons of them in the walls. (Megan läser biologi, om jag inte nämnt det tidigare.)

Jag gav henne onda blicken. Det hjälpte inte, men kändes bättre. Hon frågar då mig om det är okej att döda kackerlackor, som man ohämmat gör med spindlar, eller om de räknas som större djur... Jag fick lust att skrika på henne - MEN FÖR I HELSKOTTA, DET ÄR INTE JAG SOM LÄSER BIOLOGI, JAG HAR INGA SÅDANA SAMVETSKVAL SOM DU HAR, DÖDA DEN BARA!!! - men gjorde det inte. Den hann gömma sig, dock, innan vi kommit till skott. Så det var bara att gå till sängs med den malande tanken att dessa tusentals kackerlackor skulle kravla fram mitt i natten och attackera...

Men vad är det som låter? Vad händer nu? Jo, då kommer tjejen vi inte vet vem hon är tillbaka. Jag låtsas sova för fullt, men så får jag nya bilder för mitt inre när jag inser att hon har någon med sig. Och det är inte en till tjej. Suck. Hon hade ju haft rummet för sig själv innan vi hastigt och lustigt fick flytta in där, såklart hon tänkte att det var fritt fram att dra med sig ett ragg hem från krogen. Hon kunde inte ha varit så dum att hon inte insåg att vi flyttat in, men det stoppade dem inte... Så ja, öronproppar var vad jag slutligen drömde om den natten.

Så hur kommer vägglössen in i historien? Jo, på morgonen när vi fick packa ihop och gå tillbaka till vårt hostel där städerskorna roade sig för fullt (det var heltäckningsmatta i rummet) berättar en dansk över frukosten att en tjej vaknade upp med "bed bugs all over her" i rummet bredvid vårt. Det gick inte heller riktigt in i mitt huvud vad detta verkligen betydde, men Megan lät mig inte vara kvar i min förvillelse allt för länge.

Där och då kom min ologiska hjärna fram till två alternativ, och sa till mig själv: Jenny, välj 1. sluta häng med biologistudenter som aldrig drar sig för att detaljerat förklara alla äckliga saker som har att göra med djur och natur, eller 2. sluta bo på hostel när du är ute och reser.

Jag tror det lutar åt nummer två. Men det återstår väl att se hur dum jag är nästa gång det bli att resa runt. Är man fattig student så är man...

Sista visdomens ord från mig - googla INTE på "bed bugs" nu fast att det kliar i fingrarna. Då kommer det klia på sjutusen andra ställen strax.

Taggat under: Lämna en kommentar
Kommentarer (0) Trackbacks (0)

Ännu inga kommentarer


Leave a comment

(required)

Inga trackbacks ännu.