13Feb/120

How far is it to Australia?

Det kan jag svara på. Låååångt!

Men jag ska inte klaga. Jag är ju här.

Det började med att jag gick upp 03.00 på fredagen (den 10:de) (kan tillägga att jag bara sovit tre timmar då) och så bar det av till Landvetter. Väl på flygplatsen kom första bakslaget - vågen hemma hade inte visat samma antal kilon som den på flygplatsen gjorde, vilket betydde att ville jag ha med extrakilona skulle jag bli tvungen att betala härliga överviktspengar. Paniken hann precis börja spinna runt i mitt huvud, sedan säger mamma att hon betalar för det... ehum, behöver jag nämna att jag blev tacksam? Så TACK igen!

Första flyget till Bryssel tog bara en timme och tjugo minuter och var mycket smidig. Men Bryssel har en väldigt stor flygplats, upptäckte jag, och naturligtvis skulle jag från ena änden till den andra. Svettig och ömfotad hittade jag slutligen fram till rätt gate. Nu bar det av till Abu Dhabi... Inte för att vara sån, men för att aldrig tidigare ha flugit med Etihad Airways så gick det inte undgå att fundera på hur detta skulle bli. Men alla mina förutfattade meningar grusades ordentligt - kan varmt rekommendera dem! Stort plan, rymligt även i ekonomiklass och bra med underhållning i form av eget media-center i stolen framför. Och maten (!), den var den bästa jag varit med om på flera tusen meters höjd. Smakade jättebra och här snackar vi inte plastbestick. Nej, nej, utan den äkta varan, gaffel, kniv och sked i metall.

Efter sex timmar landade vi då i Abu Dhabi. Planen var ett lika snabbt byte som i Bryssel, men se den gick inte. Det blev en försening på fyra timmar istället. Underbart. Där, mitt i väntan, slog min trötthet till. Jag hade inte sovit särskilt mycket fram tills dess, så under flyget till Melbourne (när vi väl fick kliva ombord) sov jag bort de flesta av den tolv timmar långa flygtiden. Vi kom fram halv tio på lördagskvällen i Melbourne. Man hade ju hört en del om tullen i Australien, och sett för den delen också, på reality-programmet Gränsbevakarna Australien. Men det visade sig inte vara så svårt (ja, visst fick jag luktas igenom av en knarkhund o.s.v., men det var inte värre än att det tog lite tid), så jag kom fram till den enkla slutsatsen: Sluta försök smuggla in diverse konstiga föremål och olagliga substanser, då blir det inga problem! Så kan de lägga ner det där programmet också...

Jag blev upphämtad av en man från skolan (en mycket trevlig sådan, och pratglad. Det var nog därför han fått jobbet, underlättar att skjutsa runt på främmande människor från andra länder om man kan prata om vad som helst med vem som helst...) så åkte vi mot Ballarat, stan där jag kommer att bo i nu i ett halvår. Skolan och introduktionsdagarna börjar inte förrän på onsdag, så dagarna fram tills dess är till för att jag ska lyckas sluta somna som en stock vid fyra fem på eftermiddagen och vakna pigg som en mört runt elva tolv på kvällen.

Kan erkänna att klockan är halv två på natten här nu... Går inget bra för mig. Men vadå, den är ju halv fyra på eftermiddagen hemma, såklart jag ska vara vaken. Eller?

 

Taggat under: Lämna en kommentar
Kommentarer (0) Trackbacks (0)

Ännu inga kommentarer


Leave a comment

(required)

Inga trackbacks ännu.