17Feb/121

What a day…

Jag hade något (tydligen orimligt) mål från början att skriva ett inlägg om dagen... Det går inte så bra. Det kanske (eller snarare sagt förmodligen) blir annorlunda sen när skolan börjar och det blir mer vardag av det hela, men just nu är det bara kaos. Fast på ett bra sätt. Det händer bara för mycket hela tiden och prio ligger på att vara sociala med alla andra... Så bloggen blir lite lidande.

MEN jag ska ändå försöka skrapa ihop något här innan jag kraschar i säng.

Vad har hänt idag, då? Jo, vi internationella studenter har flyttat ut från våra temporära boenden och äntligen fått komma in i våra rum vi ska ha under hela terminen.

För att stilla den oerhörda nyfikenheten (*host*) ska jag nu illustrera med riktiga bilder, och inte bara i ord. Detta var mitt första rum, i Peter Lalor Hall:

Jag vet att det ser ut lite som en fängelsecell, men det är på grund av teglet. Tydligen så bygger man alla hus i tegel här i Australien, har inte sett någon annan variant. Inte utav bostadshusen.

Det var en två timmars väntan från utcheckning av det ena rummet och incheckning av det andra, så då hanns det med en sån här:

Uppiggande en grå och regnig morgon.

Slutligen fick jag mitt nya rum. Det ser ut så här:

Det ser väl inte så mycket bättre ut än det förra - men lovar, det är det! Mycket trevligare och fräschare i verkligheten.

Vad jag inte klagar på är storleken på garderoberna i alla fall:

 !!!!!!

Under eftermiddagen samlades vi alla som bor i samma unit (hus, typ) och fick göra en massa lära-känna-varandra-lekar, fick en rundtur på campus, käkade pizza ihop med unit 14 (det huset som sitter ihop med vårt, nummer 13), med mera, med mera... Så nu är jag trött. Som vanligt nu för tiden. Jag förstår inte riktigt hur det hände, men jag har förvandlats till morgonmänniska istället för nattuggla... hum. Inte bra detta, med tanke på mitt efternamn... Go'natt!


 

Taggat under: 1 kommentar
15Feb/122

Okay, here we go

Dag 1. Nu drar det i gång.

Idag har det varit fullpackat med information och praktiska saker. Jag har till exempel öppnat det australienskt bankkonto, fräsigt värre. Vi har bland annat fått sitta och lyssna på polisen om "vår säkerhet", och en livvakt kom och berättade om vad man bör tänka på i och kring vatten (han nämnde tusen saker, allt från att inte bada själv till farliga strömmar, men inte ett ord om farliga djur... hum. Så det finns alltså inga sådana i det här landet? Eller mer specifikt i havet? Som hajar till exempel...? Nej? Okej. Jag litar på livräddaren Justin som hade sådant überstylat hår att vi hade svårt att fokusera på vad han sa och inte bara stirra på hans hår...).

Efter en lång och varm dag -

- det är sant, jag kan nämna lite om vädret. När jag kom hit regnade det på tvären i två dagar och var riktigt kallt. Jag hade blivit förvarnad att hösten kan komma tidigt i de här områdena, så jag kände mig lite snopen där i början och trodde verkligen att jag missat hela sommaren. Men nej då, nu är den tillbaka. Igår var det omkring 25 grader, idag steg det till 30 grader. Jag klagar inte -

- stannade vi, ett gäng på sju internationella studenter, kvar i stan. Först satt vi på en irländsk pub och värmde upp inför St Patricks Day (den 17:de mars), sedan inhandlade vi lite matvaror och åkte tillbaka till campus. Vi slängde ihop en trevlig middag allihopa... och jag känner att jag åt lite för mycket. Men jag klagar inte, åter igen.

Måste säga att det är allt annat än tråkigt att handla mat ihop med sex olika nationaliteter i en australiensk mataffär. (Det är jag från Sverige, Alfie från Filippinerna, Charlotte från Holland, Alex från Sydamerika, Megan från USA och Eva och Paul från Frankrike.)  Jag kan ge exempel på hur de agerade inne i affären - Eva från Frankrike gick runt och valde ut de bästa råvarorna och plockade givetvis på sig två stora baguetter, Megan från USA gick mer rakt på sak och hämtade två liter Coca-Cola och tre konserver med spagetti... Jag säger inget mer.

Det enda som är lite synd är att vi kommer delas upp på fredag. Just nu bor vi alla i samma hus, men det är bara temporärt. Skolan placerar alltid ut de internationella studenterna i var sin bostad och fyller sedan upp med australiensare... Det är tydligen bra för de inhemska studenterna att alla få träffa någon annan student från ett annat land. För jag menar, vi är ju så hemskt olika varandra, egentligen. Eller?

 

Taggat under: 2 Kommentarer
13Feb/120

How far is it to Australia?

Det kan jag svara på. Låååångt!

Men jag ska inte klaga. Jag är ju här.

Det började med att jag gick upp 03.00 på fredagen (den 10:de) (kan tillägga att jag bara sovit tre timmar då) och så bar det av till Landvetter. Väl på flygplatsen kom första bakslaget - vågen hemma hade inte visat samma antal kilon som den på flygplatsen gjorde, vilket betydde att ville jag ha med extrakilona skulle jag bli tvungen att betala härliga överviktspengar. Paniken hann precis börja spinna runt i mitt huvud, sedan säger mamma att hon betalar för det... ehum, behöver jag nämna att jag blev tacksam? Så TACK igen!

Första flyget till Bryssel tog bara en timme och tjugo minuter och var mycket smidig. Men Bryssel har en väldigt stor flygplats, upptäckte jag, och naturligtvis skulle jag från ena änden till den andra. Svettig och ömfotad hittade jag slutligen fram till rätt gate. Nu bar det av till Abu Dhabi... Inte för att vara sån, men för att aldrig tidigare ha flugit med Etihad Airways så gick det inte undgå att fundera på hur detta skulle bli. Men alla mina förutfattade meningar grusades ordentligt - kan varmt rekommendera dem! Stort plan, rymligt även i ekonomiklass och bra med underhållning i form av eget media-center i stolen framför. Och maten (!), den var den bästa jag varit med om på flera tusen meters höjd. Smakade jättebra och här snackar vi inte plastbestick. Nej, nej, utan den äkta varan, gaffel, kniv och sked i metall.

Efter sex timmar landade vi då i Abu Dhabi. Planen var ett lika snabbt byte som i Bryssel, men se den gick inte. Det blev en försening på fyra timmar istället. Underbart. Där, mitt i väntan, slog min trötthet till. Jag hade inte sovit särskilt mycket fram tills dess, så under flyget till Melbourne (när vi väl fick kliva ombord) sov jag bort de flesta av den tolv timmar långa flygtiden. Vi kom fram halv tio på lördagskvällen i Melbourne. Man hade ju hört en del om tullen i Australien, och sett för den delen också, på reality-programmet Gränsbevakarna Australien. Men det visade sig inte vara så svårt (ja, visst fick jag luktas igenom av en knarkhund o.s.v., men det var inte värre än att det tog lite tid), så jag kom fram till den enkla slutsatsen: Sluta försök smuggla in diverse konstiga föremål och olagliga substanser, då blir det inga problem! Så kan de lägga ner det där programmet också...

Jag blev upphämtad av en man från skolan (en mycket trevlig sådan, och pratglad. Det var nog därför han fått jobbet, underlättar att skjutsa runt på främmande människor från andra länder om man kan prata om vad som helst med vem som helst...) så åkte vi mot Ballarat, stan där jag kommer att bo i nu i ett halvår. Skolan och introduktionsdagarna börjar inte förrän på onsdag, så dagarna fram tills dess är till för att jag ska lyckas sluta somna som en stock vid fyra fem på eftermiddagen och vakna pigg som en mört runt elva tolv på kvällen.

Kan erkänna att klockan är halv två på natten här nu... Går inget bra för mig. Men vadå, den är ju halv fyra på eftermiddagen hemma, såklart jag ska vara vaken. Eller?

 

Taggat under: Inga kommentarer
9Feb/120

I’m on my way…

Håll ut, snart kommer första inlägget. Ska bara sluta somna så fort jag planerar sätta mig framför datorn, hehe.