11Jun/120

No rain today

Apropå det här tjatet om att det nu är vinter och australiensarna tycker så synd om sig själva... ZZZzzzzzZZzZzzZZZzzzzZZ.

Jag tycker synd om mig själv för att jag faktiskt släpade med mig en vinterjacka hit. Den kommer ju aldrig att komma till användning har jag kommit fram till. Tänk vad jag kunnat få plats med i resväskan istället för det där åbäket...!

Snapshot: idag i väntan på bussen tillbaka från stan. (Nej, ingen snö, hagel eller drivis så långt ögat kan nå.)

20May/120

Yes, I’m alive

Frånvaron kom sig av ni-vet-vad, som är alldeles för tråkigt att skriva om. Men nu är jag tillbaka!

Idag har vi varit på turridning (!) och jag kände mig för en liten stund väldigt lugn och harmonisk. Det är galet hur meditativt det kan vara. Skog + häst + jag = sanity. Typ.

Tyvärr kom inte kameran med, därav inga bilder. Men det kanske vad en bra ska, när jag tänker på det såhär i efterhand. För... ja, hur ska man förklara. Jag kan inte svara för hur det är i alla länder, men jag tror det är en väldigt hög djurhållning i Sverige, och en ganska stor press att allt ska vara så välpolerat och ordningsamt som möjligt. Så var det inte här (kan inte heller svara för hur det är i andra delar av landet). Utrustningen var sliten och gammalt, inte direkt nytvättat. Hästarna såg ut att kunnat ha fångats in från vildmarken igår, men betedde sig tvärtom mycket lydigt. De var långt ifrån vanskötta - alla i gått hull och med verkade hovar... Men jag med mig svenska standard i kroppen var skeptisk till en början.

Jag fick så jag teg, visserligen. Jag satt på en unghäst, och inte ens han sånär som sneglade på alla bilar och maskiner vi fick passera innan vi kom till skogen. Hade jag suttit på min egen Anton-Fjanton där och då hade vi flugit i taket otaligt gånger och fått tre hjärtinfarkter. För dessa hästar betedde sig som en enda stor flock; travade en travade alla. Alla oerfarna människor som var med på turen åkte därav bara häst, lät dem bestämma helt själv takt och väg. Själv gick jag inte riktigt med på det och jag och min häst hade ett litet meningsutbyte innan han köpte att det var jag styrde den här kosan. Så vi höll oss längst bak där vi hade mer spelutrymme att göra annat än att bara haka på tåget.

Summa summarum. En bra dag. En välbehövlig dag.

Fast inget hade slagit att få ridit ut på denna mycket saknade herre...

6May/120

Now it is actually yesterday it happened ;)

Snabb summering. Hade en trevlig dag igår, så trevligt som det kan bli...

... vi hamnade i en bowlinghall som inte renoverats eller moderniserats sedan 70-talet.

Jag vann första omgången. Megan den andra. Att hon inte vann den första var för att (enligt henne), citat: "I can't control my balls" [slut citat]... Ehum, hon lyckades tydligen få pli på dem efter ett tag.

 

Som avrundning på det hela - tacos. (Och chokladtårtan,  men den kom inte med på bild bara.)

På det hela taget, en lugn och sansad dag/kväll... helt okej för mig, jag menar, man blir du inte yngre i alla fall ;)

4May/122

It feels like yesterday

Men det var ett år sedan nu. Som jag fyllde år senast.

Idag är ytterligare ett år senare. Idag är den 23:de i ordningen.

(Tur att det finns tröstande citat att ta till)

12Apr/122

I must have hit my head

Vad sysslar jag med just nu?

Jo, det här:

 

Sist jag kollade med mig själv kände jag definitivt inte för att förlänga mina studier. Hoppla, så det kan gå... Nu återstår bara att se om jag kommer in och tackar ja eller inte.

15Mar/120

Is it only bus drivers that are always happy, or does that say apply to cashiers too?

Jag kan inte låta bli att fascineras varenda gång jag går in i en mataffär här. Och det går inte låta bli att jämför med vad man är van vid...

Så låt mig nämna några få (men slående) saker här.

- Jag tycker det svenska utbudet är bättre. Liksom standarden på våra mataffärer.

+ Snacka om bättre service! Här har de tänkt till.

Och hur menar jag då? Jo, låt oss ta exemplet kassorna och kassörskornas jobb. I Sverige får vi lassa upp alla våra varor åt kassörskorna så de kan skanna dem (nu bortser vi från det mer vanligt förekommande självskanningssystemet i Sverige (som jag för övrigt inte brukar se så många använda)) och sedan skickas de vidare i väntan på att vi ska packa ner allt i påsar vi får betala för. Här hade de nog skrattat om jag berättade hur vi gör.

Här kommer en inte så värst high teck bild av hur det fungerar här:

Jo, alltså. Du placerar din matkorg på en liten bänk bredvid kassörskan, hon (eller han för all del) plockar upp varorna, skannar dem och placerar dem i kassar som hon har framför sig. Sedan ställer hon helt enkelt upp de färdigförpackade matvarorna på en annan liten bänk på andra sidan om sig... Mitt jobb är att se glad ut medan jag väntar på att hon gör klart sitt jobb och sedan betalar jag för mig.

Ursäkta att jag frågar, men hur tänker vi egentligen? Vågar jag säga att det känns lite lutheranskt att vi alltid ska utföra halva jobbet själva oavsett vad det är vi betalar för?

14Mar/120

Haha!

Gårdagskvällen blev inte riktigt som planerad. Tanken var att vara duktig och stanna hemma och plugga (verkar vara min konstanta hurtfriska ambition nu för tiden, inte för att det går så bra alltid, hehe) men istället så hamnade jag mycket impulsivt här:

Bildkälla

Kylen gapade tom igår, så att säga. Ja, alltså tom från varor som jag rättmätigt ägde. Så Megan, Charlotte och jag kom att tänka på den där italienska restaurangen som vi sett när vi tagit bussen in mot stan. Den fick det bli.

Nog för att det var tisdagskväll - men det fanns inte en enda gäst där inne. Vi klev in och blev lite fundersamma eftersom det gapade tomt, men så kom en servitris fram och hälsade oss välkomna, så det kändes lite försent att backa ut då.

- Just so you know, we are not Italian anymore. We are from now on a Indian/Chinese restaurant. Is that okay? är sedan det första tjejen säger. But we still serve chicken parmesan, if you want that.

Öhhh.... Ja, jo, svarade vi. (Fortfarande, det kändes lite oförskämt att bara lägga in backen.) (Kan tillägga att den gigantiska skylten där det står ITALIA på bilden ovan fortfarande satt uppe, så vad skulle vi tro?)

Och eftersom det de senaste dagarna kommit tillbaka en liten värmebölja var det väldigt varmt där på kvällen, så Charlotte frågade automatiskt ifall vi kunde få sitta ute och äta där luften  i alla fall rörde lite på sig.

Servitrisen såg chockskadad ut. Sit outside? upprepade hon oförstående. Då började vi titta besvärat på varandra och så kom det en sådan där härligt pinsam tystnad och lägrade sig. Okay, but it's a smoking area there, hostar servitrisen upp. Det gör inget, övertygar vi henne. (Och vadå, vi var ju de ÄNDA gästerna och vi planerade inte röka, så det skulle nog vara rökfritt där ute hur som helst.) Så vi leddes ut till ett ensamt stackars bord på verandan på baksidan. Det var en så sjukt humoristisk situation där vi satt och försökte läsa menyerna medan servitrisen sprang och hämtade duk och porslin att duka vårt bord med, men som sagt, det hade nog blivit ännu värre om vi försökt krångla oss ur det hela.

Det slutade såklart inte med det. Saker som satts i rullning har tendens att gå över styr, och ingen handbroms finns att dra... Så vinet som vi beställde fanns såklart inte (servitrisen gick för att hämta det och upptäckte inte förrän då att de inte hade det hemma och fick komma ut och fråga oss om vi kunde tänka oss en annan sort), maten tog en evighet att få eftersom köket inte var igång (så smart) och när vi frågade om vi kunde få se på menyn igen för att beställa efterrätt säger servitrisen att de bara har en efterrätt att välja på: sweet Indian dumplings. Och där på komikens höjdpunkt valde vi att beställa in en portion av denna vara, bara för att. (Kan hälsa att det gick ner, sött är alltid sött, men är inget jag kommer beställa igen.)

Och givetvis hade vi sett fel på tidtabellen. Det kom ingen buss... Så det blev taxi. Bara att fortsätta skratta och le.

-----

Väl tillbaka, gick jag raka vägen in och tog tag i det jag egentligen tänkt ägna kvällen åt? Nej, nej. Såklart inte. Jag följde med Megan och så beställde vi flygbiljetter till Sydney för en vecka... oops.

 

12Mar/120

Not much going on right now

Eller jo, det är det. Massor. Men det är bara läxor, inget annat roligt att prata om.

Jag får ofta kommentaren hemifrån när jag skypar med dem att det låter som om jag befinner mig mitt i djungeln. Det gör jag inte, men ändå har de inte helt fel, för djurlivet här går inte att jämföra med det som är i Sverige. Just håller jag på att bli tokig på de här djuren (insekterna?) som låter värre än en hel blåsorkester. Stänga fönstret hade varit en lösning, men det vill jag inte p.g.a. värmen...

Vad jag vill komma fram till här är kanske inte helt glasklart, så jag ska gå mer rakt på sak - i-landsproblem.

Mitt liv just i denna stund består av mestadels i-landsproblem, kom jag att tänka på idag.

I mitt huvud ekar dessa urlöjliga klaganden, non-stop. Exempel: Det är för varmt! Men kan inte dessa jäkla syrsor hålla klaffen någon gång?! Det är så mycket i skolan, hur sjutton är det tänkt att jag ska hinna med att leva också? Sedan går det runt ett varv till. Like a broken record.

Så detta är vad som händer för tillfället - jag klagar inombords. Inte för att jag yppar det högt (förutom här då, hehe), för det är trots allt bland de löjligaste saker att klaga över. Jag har fått möjlighet att studera utomlands och jag känner i hemlighet för att be någon byta med mig. Jag är trött! Jag vill sova ut på mornarna! Jag vill ha tiden att slöa i en skön soffa tittandes på någon dålig film! Snäääälla, någon - bara byt med mig! går klagovisan på.

Och som grädde på moset, vi kommer ha påsklov om två veckor, i två veckor! Bara att på schemat står det att jag har två stora inlämningar precis när vi kommer tillbaka från lovet... Vilket i min hjärna översätts till: Aha, så det är det som jag ska roa mig med alltså. Inte vara ledig, utan plugga. Såklart... Gah! Flera andra utbytesstudenter som jag kommit att lära känna kör våga-vägra-vara-kvar-på-campus-under-lovet och har redan bokat flygbiljetter till Sydney. Jag är välkommen att haka på, hälsar de glatt.

Låt mig citera alls vår kära Wikipedia här: "I-landsproblem (engelska: first world problem) är ett informellt uttryck för vardagliga problem som är typiska för industrialiserade länder, med en antydan om att dessa problem är lindriga jämfört med problem i utvecklingsländer, som krig, svält, farsoter, analfabetism och fattigdom." (Om nu någon inte varit säker.)

...

... eh... eller...

...

Vad ska jag göra? ekar kusligt mellan öronen. Stanna kvar och plugga som den duktiga studenten jag (host) vill vara... eller leva livet lite?

Kanske besvarade jag just min egen fråga? Kved jag inte nyss över att jag inte fattar hur jag ska klämma in lite fritid här och var i mitt späckade schema? Jag kanske behöver ta mig tiden. Men det är en skrämmande tanke. För tänk om jag inte hinner med allt i skolan då?

Ja, den som lever får se. Antar jag.

Tillåt mig få fortsätta på denna otroligt lustfyllda bana genom att lägga till en av mina bilder på en fågel. Låt säga att den symboliserar friheten jag så starkt suktar efter just nu...  

Fast med fötterna på jorden igen - jag tog denna bild medan jag fortfarande bodde (och pluggade!) i Halmstad. Hur hann jag med det tro? Valsa runt på stranden och ta lustfyllda bilder på moln och fåglar - tog jag mig tiden kanske?? Bra fråga.