23Apr/122

Doesn’t feel like I have a life

Nä ingen rolig period nu.

En bild säger mer än tusen ord, eller hur är det? 

 

Förra veckan stod för ytterst lite sömn och tre stora inlämningar. Den här har inte varit speciellt mycket mer givmild med sovtimmarna, men det är bara en inlämning (mitt upp ibland alla normala läxor), och den är på torsdag. Jag håller ut, inbillar jag mig.

Taggat under: 2 Kommentarer
12Apr/122

I must have hit my head

Vad sysslar jag med just nu?

Jo, det här:

 

Sist jag kollade med mig själv kände jag definitivt inte för att förlänga mina studier. Hoppla, så det kan gå... Nu återstår bara att se om jag kommer in och tackar ja eller inte.

28Mar/122

Prior warning

Jag kommer åka till Sydney på lördag och inte komma tillbaka förrän en vecka senare. Trevligt, trevligt. Dock vet jag inte om jag kommer komma åt internet under den veckan - där av förvarningen; det kommer eventuellt vara ännu tystare här än vanligt (*inte alls ironisk* ehum). Men väl tillbaka kan det väntas en bildkavalkad, lovar.

Vad som varit av den här veckan kan sammanfattas med

  • Fick tillbaka förra veckans labtest - fick godkänt (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!)
  • Fick tillbaka förra veckans inlämning - fick godkänt (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!)
  • (Behöver jag förtydliga att jag blir glad för det lilla?)
  • Känner konstanta blickar i nacken av tegelstenen till bok jag borde ha börjat läsa men inte orkat lyfta på än (Misstänker att de senaste fyra veckornas krav på en roman i veckan konstigt nog lämnat en lätt mättnadskänsla, och nu när det plötsligt kom ett lov emellan nästa datum för utläst bok... ja då blev det svårt att undgå frestelsen att skjuta saker och ting på framtiden)
  • Ambitionen att göra klart första uppsatsen som ska in efter lovet den här veckan började starkt men dalade oroväckande fort - och här sitter jag nu och stirrar på på eländet på datorskärmen...
... Okej så här är det. De som känner mig vet nog om att skriva och läsa böcker ligger för mig. Älskar't, rent ut sagt. Men nu för förska gången i mitt liv blev jag ombedd att göra en analys på en dikt (på engelska) med universitetsmått. Tror ni det var som att springa in i en vägg? Ja, då har ni rätt. Hur sjutton gör man det bra, då?
Kommer ni på något bra svar, var inte blyg att dela med er. Det är en klassiker, för övrigt. Här är jag så vänlig och själv delar med mig av den:
THE ROAD NOT TAKEN

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

 

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

 

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

 

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I—

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

 

Robert Frost, från 1916

 

Taggat under: 2 Kommentarer
20Mar/120

What the f**k?

Skolan tar mer tid än någonsin just nu. Och det menar jag ganska bokstavligen. Med fyra kurser på samma gång och uppgifter till alla att göra och förbereda varje vecka så lägger jag mer tid per dag på skolan än jag någonsin gjort. (Kan ha att göra med att jag i en av mina litteraturkurser måste läsa en roman i veckan och det sväljer upp precis all överflödig tid.)

Hur som helst. Jag har börjat hänga en del i bibblan, av ganska naturliga skäl. Det är ett stort bibliotek i mina ögon, för att vara på en skola, även att det är ett universitet. Högst upp på tredje våningen är alla böcker och dessutom en tyst avdelning för studier. Precis där brukar jag hamna.

En gång satt jag extra länge där inne och kände tillslut att jag var tvungen att uträtta somliga behov. Jaha, bara att leta efter lämpligt ställe att uträtta dessa somliga behov. Tittar upp på skyltningen i taket och möts av detta:

 

Ser ni vad jag ser? Om man tog till vänster kom man alltså till hissen alternativt herrtoaletten... ? Vart tog damtoaletten vägen då? Glömde de installera den?? Men hallå, vad är det här för diskriminering, har inte jag samma rättigheter som tjej att gå på toa? var det första som for genom mitt huvud.

Jag skannade snabbt av hela våningplanet, men nej, ingen toalett som tillät mig att besöka den. I trängande behov gick jag nedåt för att fråga i receptionen hur de tänkt här, men hinner inte ända dit förrän jag ser på ett annat våningsplan en skylt pekande mot - mycket riktigt - damtoaletterna. Där sprang jag in.

Förstår fortfarande inte poängen med att dela upp de olika våningsplanen i olika könstillhörigheter, men men. Jag slapp i alla fall skämma ut mig offentligt för att jag inte kunde hålla mig mycket längre.

 

Taggat under: Inga kommentarer
12Mar/120

Not much going on right now

Eller jo, det är det. Massor. Men det är bara läxor, inget annat roligt att prata om.

Jag får ofta kommentaren hemifrån när jag skypar med dem att det låter som om jag befinner mig mitt i djungeln. Det gör jag inte, men ändå har de inte helt fel, för djurlivet här går inte att jämföra med det som är i Sverige. Just håller jag på att bli tokig på de här djuren (insekterna?) som låter värre än en hel blåsorkester. Stänga fönstret hade varit en lösning, men det vill jag inte p.g.a. värmen...

Vad jag vill komma fram till här är kanske inte helt glasklart, så jag ska gå mer rakt på sak - i-landsproblem.

Mitt liv just i denna stund består av mestadels i-landsproblem, kom jag att tänka på idag.

I mitt huvud ekar dessa urlöjliga klaganden, non-stop. Exempel: Det är för varmt! Men kan inte dessa jäkla syrsor hålla klaffen någon gång?! Det är så mycket i skolan, hur sjutton är det tänkt att jag ska hinna med att leva också? Sedan går det runt ett varv till. Like a broken record.

Så detta är vad som händer för tillfället - jag klagar inombords. Inte för att jag yppar det högt (förutom här då, hehe), för det är trots allt bland de löjligaste saker att klaga över. Jag har fått möjlighet att studera utomlands och jag känner i hemlighet för att be någon byta med mig. Jag är trött! Jag vill sova ut på mornarna! Jag vill ha tiden att slöa i en skön soffa tittandes på någon dålig film! Snäääälla, någon - bara byt med mig! går klagovisan på.

Och som grädde på moset, vi kommer ha påsklov om två veckor, i två veckor! Bara att på schemat står det att jag har två stora inlämningar precis när vi kommer tillbaka från lovet... Vilket i min hjärna översätts till: Aha, så det är det som jag ska roa mig med alltså. Inte vara ledig, utan plugga. Såklart... Gah! Flera andra utbytesstudenter som jag kommit att lära känna kör våga-vägra-vara-kvar-på-campus-under-lovet och har redan bokat flygbiljetter till Sydney. Jag är välkommen att haka på, hälsar de glatt.

Låt mig citera alls vår kära Wikipedia här: "I-landsproblem (engelska: first world problem) är ett informellt uttryck för vardagliga problem som är typiska för industrialiserade länder, med en antydan om att dessa problem är lindriga jämfört med problem i utvecklingsländer, som krig, svält, farsoter, analfabetism och fattigdom." (Om nu någon inte varit säker.)

...

... eh... eller...

...

Vad ska jag göra? ekar kusligt mellan öronen. Stanna kvar och plugga som den duktiga studenten jag (host) vill vara... eller leva livet lite?

Kanske besvarade jag just min egen fråga? Kved jag inte nyss över att jag inte fattar hur jag ska klämma in lite fritid här och var i mitt späckade schema? Jag kanske behöver ta mig tiden. Men det är en skrämmande tanke. För tänk om jag inte hinner med allt i skolan då?

Ja, den som lever får se. Antar jag.

Tillåt mig få fortsätta på denna otroligt lustfyllda bana genom att lägga till en av mina bilder på en fågel. Låt säga att den symboliserar friheten jag så starkt suktar efter just nu...  

Fast med fötterna på jorden igen - jag tog denna bild medan jag fortfarande bodde (och pluggade!) i Halmstad. Hur hann jag med det tro? Valsa runt på stranden och ta lustfyllda bilder på moln och fåglar - tog jag mig tiden kanske?? Bra fråga.

6Mar/120

Week 1, and the beginning of nr 2

Vad tiden går fort.

Nu var det ett tag sedan senaste uppdateringen. Men det har verkligen varit fullspäckade dagar, med mycket nya intryck och en massa nya situationer att göra sig bekant med.

Förra veckan var den första på den nya terminen här i Australien. Det är bakvänt här mot hemma i Sverige, så nu har sommarlovet varit och hösten just börjat. Därmed kan man säga att jag gör min andra hösttermin på raken... Alltid är det något nytt.

Första veckan var minst sagt omtumlande. Skolsystemet är nämligen också annorlunda. Här studerar man fyra kurser parallellt under en termin, i Sverige läser vi en kurs i taget på högskolan. Jag måste erkänna att jag tycker bättre om det svenska systemet, det gör det enklare att fokusera då man bara jobbar med ett ämne i taget. Jag kanske inte behöver vara så stressa som jag är mig, men att få fyra kursintroduktioner och beskrivning för vad som krävs för att jag ska klara dem på en och samma dag var lite mastigt. (På engelska! Kom ihåg det.) Fast mycket av min stress kommer sig nog av att jag bytte två kurser mitt i veckan och har snabbt fått sätta mig in i de nya jag bytte till... Det blir förhoppningsvis mer klart vad som ska göras i varje kurs allteftersom, men just nu känns det lite skakigt.

Nu är det andra dagen på andra veckan... Det är förvånansvärt enkelt att sitta och lyssna och följa med i engelska på föreläsningarna, har jag märkt, till min lättnad. Nu ska jag bara bli lite modigare och våga öppna munnen lite mer under seminarierna, hehe. Men jag måste få lite mer tid till att vänja mig med hur schemana ser ut - det känns som jag har gått tillbaka till till grundskolan, nämligen! Här har vi ett fast schema, så därmed har jag en föreläsning och ett seminarie varje dag att gå på.

Och för att slänga in ännu lite mer nostalgi, vi har hemläxor! Kanske av de svårare slaget, förvisso, men ändå... jag har läxor åter igen. Oj oj, vad det känns annorlunda mot att plugga på högskolan i Sverige, där mer självstudier/disciplin förväntas av en. Det fungerar kanske inte bra för alla, men jag trivs med det för det ger mig möjlighet att själv planera när jag vill göra något, ta tag i uppgifter eller annat skolrelaterat. Här är jag tvingad att göra en viss mängd (och specifik sådan) skolarbete varje dag.

För att inte avsluta det här inlägget i den dystraste stämningen kan jag berätta att jag och en hög med andra utbytesstudenter åkte ner till Melbourne (ca en timmes tågfärd härifrån) och spenderade helgen. (Det kanske inte hjälpte mina skolnerver så mycket, snarare förvärrade dem eftersom jag inte hann plugga något medan vi var där, men vad roligt det var! Rekommenderar varmt denna stad att besöka om du skulle ha vägarna förbi Australien.)

Vi spenderade fredag till söndag i denna urtrevliga stad, vilken är den näst största i Australien. Vad som däremot inte var lika mysigt var att bo på hostel (ni vet, hotelllikande ställen som främst vänder sig till backpackers). Jag är inte den som är speciellt känslig, men den lukten som blev av att dela rum med x antal killar ock tjejer... Ja, jag ska nog inte gå in på detalj.

Värst var antagligen för en av mina kompisar. En full kille i hennes rum pinkade rakt ut på golvet från där han låg i sin våningssäng... Det missade precis hennes öppna väska. Nej, det bli nog inte hostel igen.

Här har vi största delen av oss som åkte (jag tog kortet, så jag syns ju inte, men så fattas också Alfie, som kom senare på kvällen). Från vänstra översta platsen har vi Clément (Frankrike), bredvid honom sitter Eva (Frankrike) och bredvid henne sitter Charlotte (Holland). Från högra översta platsen syns Paul (Frankrike) och bredvid honom sitter Megan (USA).

En av många gator inne i stan. Det var en salig blandning mellan mycket gamla byggnader och nya skyskrapor. Men så vandrade vi in på en gata full med graffiti och gatukonst och jag var såld. Det borde finnas mer att detta i alla städer, tycker jag. <3

För att se mer av de foton jag tagit här i Australien, gå in på Facebook och sök efter mig.

Dessa små krabater är din ständiga följeslagare i en storstad... Att flera i mitt gäng prompt skulle hålla på och mata dem gjorde kanske inte saken bättre. Fast vi såg också hur de flög in på Starbucks och snodde rester från bord som inte hunnit dukas av. Smarta, det är vad de är.

Taggat under: , Inga kommentarer
15Feb/122

Okay, here we go

Dag 1. Nu drar det i gång.

Idag har det varit fullpackat med information och praktiska saker. Jag har till exempel öppnat det australienskt bankkonto, fräsigt värre. Vi har bland annat fått sitta och lyssna på polisen om "vår säkerhet", och en livvakt kom och berättade om vad man bör tänka på i och kring vatten (han nämnde tusen saker, allt från att inte bada själv till farliga strömmar, men inte ett ord om farliga djur... hum. Så det finns alltså inga sådana i det här landet? Eller mer specifikt i havet? Som hajar till exempel...? Nej? Okej. Jag litar på livräddaren Justin som hade sådant überstylat hår att vi hade svårt att fokusera på vad han sa och inte bara stirra på hans hår...).

Efter en lång och varm dag -

- det är sant, jag kan nämna lite om vädret. När jag kom hit regnade det på tvären i två dagar och var riktigt kallt. Jag hade blivit förvarnad att hösten kan komma tidigt i de här områdena, så jag kände mig lite snopen där i början och trodde verkligen att jag missat hela sommaren. Men nej då, nu är den tillbaka. Igår var det omkring 25 grader, idag steg det till 30 grader. Jag klagar inte -

- stannade vi, ett gäng på sju internationella studenter, kvar i stan. Först satt vi på en irländsk pub och värmde upp inför St Patricks Day (den 17:de mars), sedan inhandlade vi lite matvaror och åkte tillbaka till campus. Vi slängde ihop en trevlig middag allihopa... och jag känner att jag åt lite för mycket. Men jag klagar inte, åter igen.

Måste säga att det är allt annat än tråkigt att handla mat ihop med sex olika nationaliteter i en australiensk mataffär. (Det är jag från Sverige, Alfie från Filippinerna, Charlotte från Holland, Alex från Sydamerika, Megan från USA och Eva och Paul från Frankrike.)  Jag kan ge exempel på hur de agerade inne i affären - Eva från Frankrike gick runt och valde ut de bästa råvarorna och plockade givetvis på sig två stora baguetter, Megan från USA gick mer rakt på sak och hämtade två liter Coca-Cola och tre konserver med spagetti... Jag säger inget mer.

Det enda som är lite synd är att vi kommer delas upp på fredag. Just nu bor vi alla i samma hus, men det är bara temporärt. Skolan placerar alltid ut de internationella studenterna i var sin bostad och fyller sedan upp med australiensare... Det är tydligen bra för de inhemska studenterna att alla få träffa någon annan student från ett annat land. För jag menar, vi är ju så hemskt olika varandra, egentligen. Eller?

 

Taggat under: 2 Kommentarer