6Jun/120

Two more weeks to go

Oj då. Då var den här. Upploppet, aka slutprovs-veckorna. Är det inte då det är dags att börja sprinta och ge järnet? Troligen. Men vad gör jag då istället?

Jo, jag sätter mig i en bil med två australiensare och en amerikan och åker till Wilsons Prom.

Hittar ni Ballarat? Snett nedanför, i högra hörnet/tippen hittar ni Wilsons Promontory national park. Ser inte så värst långt dit. Jag fick erfara att det visst är det. Sisådär 5-6 timmar enkelväg (!). Suck... australiensarna bor i ett för stort land, så en lång sträcka för dem är en GIGANTISK för oss, tydligen. Samma för korta sträckor.

Här hoppar de fritt och glatt. Bilförares uppgift som kör genom parken: INTE köra ihjäl dem även att de rätt vad det är hoppar upp på vägen. (Vi såg två överkörda Wombats, mycket sorgligt. Men sedan fick vi se en LEVANDE och till och med de infödda australiensarna fick frispel. Hehe.)

Sedan bar det av uppåt...

... och bortåt.

Och allt knatande för att "bara" få se detta.

På vägen ner höll jag mig längst bak i ledet för att kunna stanna när jag ville och fota. Längre fram hörde jag emellanåt meningsutbyten som:

- No, don't go there/don't tuch that/don't try that... you know that that's where you'll find all the spiders and snakes.

Megan förmanade Aaron. Jag var utåt sett oberörd men på insidan skedde detta: !#%!?!#&%??.

Vadå? Jag är svensk för sjutton.

Sedan tillägger hon att han inte skulle göra si eller så för då  kunde han störa naturliga levadssätt/boenden etc. (Eller något sådant, kommer inte ihåg vilka tjusiga ord hon använde.)

Då var det enda jag kunde tänka: ?!?!?!?!? Inte för att han skulle undvika dö alltså?

Sedan trillade polletten ned - de är båda biologistudenter. Jaja, då förstår jag. (Eller inte.) (Gjorde mental anteckning att inte bli dödad själv.)

Vid utkiksplats på lägre höjd kunde vi beskåda samma vackra utsikt en gång till...

... och en gång till.

Så intogs slutligen en mack-lunch till denna utsikt. (Har sett värre.)

Och den kanske inte helt optimala hemfärden i Aarons vackra skapelse till bil är en historia för sig. Kanske kommer den i ett annat inlägg.

Nämnde jag att det pratas en massa nu om att det nu är officiellt vinter här, eftersom det är juni månad? Eh... kunde ha varit värre är allt jag säger.

Taggat under: Inga kommentarer
1May/120

I ran away for a day…

... hela vägen till Melbourne. Eller rättare sagt så tog vi tåget...

Tror att min kropp hade egen agenda för helgen, medan huvudet sa en annan sak. Så vem vann? Kroppen såklart. Så i helgen som just gått blev inga läxor gjorda. Ganska skönt, även att sådant där förslappande över veckoslut lätt har tendensen att bita en i rumpan efter ett tag, när saker börjar hetta till igen. Vad som hände istället? I stora drag:

Fredag - Sova och spela badminton. (Hej träningsvärk !?)

Lördag - Sova, långpromenad och trevligt häng med vän Megan, film som avslutning på kvällen.

Söndag - Det var då vi hamnade i Melbourne. Väl där var det späckat schema.

Först ut var ett besök här:

Jaaaaaa... det finns ishallar här också.

Vi åkte på "Henke rink"... Tror inte på att det finns nån australiensk Henke... vet ju om en del svenska sådana däremot, och det i kombination med ishockey... hum. Vad ska man tro? För vet något gör jag inte.

Så fortsatte det vidare till:

Vad för trevligt är nu detta? Precis vad det står, eller ja nästan - en helt köpcenter med bara outlet-butiker (!!) Jag fick inte helt frispel som annars kunnat förväntas, men det blev handlat en ny tröja, ett par sandaler (ja, det går mot vinter här, men jag ska jag åka hem till sommar) och ett par nya converse... = me happy.

Men nu är jag tillbaka i verkligheten, idag är det 1 maj och nedräkningen börjar till den 25:e när två megastora inlämningar ska in... suck. De tre följande veckorna har var sin stor inlämning. Sedan är det två veckor med råplugg, och så är det en avslutande vecka med tre "finale exames"... scary, det är vad det är. Men efter allt detta otroligt roliga jag fortfarande har att se fram emot ska det vara klart. Känns som en bit kvar, alltså.

Wish me luck.

Taggat under: Inga kommentarer
13Apr/120

Don’t read this if you know you have a weak stomach

Någon som stött på en sådan här förut?

 

Det ska föreställa en "bed bug", vilket är vägglöss på svenska (och luras inte av den svenska översättningen - de lever i tyger och sängar i Sverige också!). Jag hoppas innerligen att in sluppit ta itu med sådan här någon gång.

Okej, varför jag lade upp en tecknad bild är för när jag försökte leta upp en inte allt för magstark bild på vägglöss gick det inte så bra - ja, jag sitter just nu och kliar sönder mig av att bara ha tittat på alla de äckliga bilderna jag hittade. Så därför besvarar jag förhoppningsvis er detta vansinniga kliande efter inbillade kryp över hela kroppen.

Vad jag försöker komma fram till är historien om hur det var att bo på hostel i Sydney. Jag får väl först erkänna  att jag i efterhand känner mig så blåögd och naiv. Jag reste ju aldrig efter gymnasiet som så många andra, har aldrig bott på något annat än B&B eller hotell när jag varit utomlands, och det slog mig aldrig att bo på hostel kunde vara väldigt annorlunda mot det jag upplevt tidigare. Premiären var i Melbourne för lite mer än en månad sedan, när vi var där över en weekend. Tror ärligt inte jag sov mer än ungefär fyra timmar per natt den helgen - människor var uppe hela nätterna, pratade och festade, drack och kunde för allt i världen inte tänka sig att släcka lampan för oss som faktiskt försökte sova. Nu i Sydney var det mycket bättre på så sätt att de jag delade rum med var faktiskt måna om att sova åtminstone sex-sju timmar per natt i tysthet och mörker - jippe! blev min spontana reaktion och syn på att bo på hostel höjdes lite.

Men så kom den sjunde natten. Oh boy.

Jag och min kompis Megan gick och la oss "tidigt" (runt elva-tolv). Det fanns en kille från Tyskland i rummet också, han låg och tittade på film på sin dator med hörlurar, så han störde inte. Vad vi fick reda på i efterhand var att i hallen utanför hade det startat en drinking game och engelsmännen söp tydligen fransmännen under bordet. Därför ranglade fransmannen som bodde i vårt rum in till oss lite senare, full som ett ägg, i sin mening färdig med drickandet, och tar sig upp i sin överslaf för att sova. Fem minuter senare när jag själv är precis på väg att somna hörs ett hulkande ljud jag envetet försöker förneka att jag hört, men så kommer det plaskande efterföljande ljudet och jag vet med all säkerhet att jag inte kommer få sova än på länge.

Tysken tänder i taket och vi får skåda en vältuggad pizza och tre liter sprit över hela golvet, på två sängar och i en resväska. Fransmannen badar i det också, men har lägligt nog somnat och går inte att väcka. Jag, Megan och tysken försöker komma fram till vad vi borde göra - samtidigt som de andra fulla asen ranglar in och ska fota och gratulera fransmannen till sin bedrift! Vi hittar inga skurgrejer, vi ringer receptionen men ingen svarar och hopplösheten kryper olustigt på. Då tar tysken på sig att gå ner till receptionen som finns två kvarter bort i en annan byggnad (såklart), kommer tillbaka med en ung kille som tydligen har ansvaret på natten och han kan inte göra något åt eländet heller, kan bara erbjuda oss nya temporära rum i ett hostel längre ner på gatan. Så då fick vi packa ihop allt och ta oss dit - jag gick i leggings och nattlinne, var inte på humör för att klä upp mig bara för att vi tvingades ut på stan igen.

Tro nu inte det roliga slutade här. Nej då. Nu får jag och Megan bo i ett rum där det bara ligger en väska på en av de sex bäddarna i rummet. Att döma av sakerna som välde ut ur väskan var det en tjej som också bodde där med oss, men hon var fortfarande ute. Det var alldeles nymålat och ganska fräscht där, men det behövde tydligen inte betyda något. Klarvakna som vi var efter all oönskad aktivitet satt vi och pratade en stund. Då säger plötsligt Megan:

- That's the biggest one I've ever seen.

Jag vänder mig om och ser en jättekackerlacka på fönsterbrädan. Jag blinkar och blinkar men får inte riktigt in det i hjärnan att jag står öga mot öga med en sådan där gigantisk kackerlacka man bara ser på TV.

- And you know, if there is one, there is actually thousands. Probably tons of them in the walls. (Megan läser biologi, om jag inte nämnt det tidigare.)

Jag gav henne onda blicken. Det hjälpte inte, men kändes bättre. Hon frågar då mig om det är okej att döda kackerlackor, som man ohämmat gör med spindlar, eller om de räknas som större djur... Jag fick lust att skrika på henne - MEN FÖR I HELSKOTTA, DET ÄR INTE JAG SOM LÄSER BIOLOGI, JAG HAR INGA SÅDANA SAMVETSKVAL SOM DU HAR, DÖDA DEN BARA!!! - men gjorde det inte. Den hann gömma sig, dock, innan vi kommit till skott. Så det var bara att gå till sängs med den malande tanken att dessa tusentals kackerlackor skulle kravla fram mitt i natten och attackera...

Men vad är det som låter? Vad händer nu? Jo, då kommer tjejen vi inte vet vem hon är tillbaka. Jag låtsas sova för fullt, men så får jag nya bilder för mitt inre när jag inser att hon har någon med sig. Och det är inte en till tjej. Suck. Hon hade ju haft rummet för sig själv innan vi hastigt och lustigt fick flytta in där, såklart hon tänkte att det var fritt fram att dra med sig ett ragg hem från krogen. Hon kunde inte ha varit så dum att hon inte insåg att vi flyttat in, men det stoppade dem inte... Så ja, öronproppar var vad jag slutligen drömde om den natten.

Så hur kommer vägglössen in i historien? Jo, på morgonen när vi fick packa ihop och gå tillbaka till vårt hostel där städerskorna roade sig för fullt (det var heltäckningsmatta i rummet) berättar en dansk över frukosten att en tjej vaknade upp med "bed bugs all over her" i rummet bredvid vårt. Det gick inte heller riktigt in i mitt huvud vad detta verkligen betydde, men Megan lät mig inte vara kvar i min förvillelse allt för länge.

Där och då kom min ologiska hjärna fram till två alternativ, och sa till mig själv: Jenny, välj 1. sluta häng med biologistudenter som aldrig drar sig för att detaljerat förklara alla äckliga saker som har att göra med djur och natur, eller 2. sluta bo på hostel när du är ute och reser.

Jag tror det lutar åt nummer två. Men det återstår väl att se hur dum jag är nästa gång det bli att resa runt. Är man fattig student så är man...

Sista visdomens ord från mig - googla INTE på "bed bugs" nu fast att det kliar i fingrarna. Då kommer det klia på sjutusen andra ställen strax.

Taggat under: Inga kommentarer
11Apr/121

Didn’t I promise a cavalcade of pictures?

Jo, det gjorde jag. Så var så goda.

Ta-da! Här var jag mellan 31/3-12 - 7/4-12

Ovanifrån

Den lilla byggnaden det nästan är olagligt att inte besöka om man råkar ha omvägarna förbi Sydney

Inte fy skam att titta på på nattetid heller

Så rekommenderar jag att slänga ett ögonkast på The Harbour Bridge om man nu ändå masat sig ut för att notera operahuset

Bondi Beach var också lite surrealistiskt att besöka... men väldans bekväm att sova på en stund

Tror det går att se att vädergudarna log mot oss denna vecka - det var omkring 25 grader på dagen och 20 på natten. Jag klagade inte. Vad jag däremot klagade på var vårt boende... Men det är en annan historia, och den utlovas i ett annat inlägga som jag ska försöka planera in att skriva när klockan inte är halv två på natten. Så nu säger jag godnatt istället!

Taggat under: 1 kommentar
6Mar/120

Week 1, and the beginning of nr 2

Vad tiden går fort.

Nu var det ett tag sedan senaste uppdateringen. Men det har verkligen varit fullspäckade dagar, med mycket nya intryck och en massa nya situationer att göra sig bekant med.

Förra veckan var den första på den nya terminen här i Australien. Det är bakvänt här mot hemma i Sverige, så nu har sommarlovet varit och hösten just börjat. Därmed kan man säga att jag gör min andra hösttermin på raken... Alltid är det något nytt.

Första veckan var minst sagt omtumlande. Skolsystemet är nämligen också annorlunda. Här studerar man fyra kurser parallellt under en termin, i Sverige läser vi en kurs i taget på högskolan. Jag måste erkänna att jag tycker bättre om det svenska systemet, det gör det enklare att fokusera då man bara jobbar med ett ämne i taget. Jag kanske inte behöver vara så stressa som jag är mig, men att få fyra kursintroduktioner och beskrivning för vad som krävs för att jag ska klara dem på en och samma dag var lite mastigt. (På engelska! Kom ihåg det.) Fast mycket av min stress kommer sig nog av att jag bytte två kurser mitt i veckan och har snabbt fått sätta mig in i de nya jag bytte till... Det blir förhoppningsvis mer klart vad som ska göras i varje kurs allteftersom, men just nu känns det lite skakigt.

Nu är det andra dagen på andra veckan... Det är förvånansvärt enkelt att sitta och lyssna och följa med i engelska på föreläsningarna, har jag märkt, till min lättnad. Nu ska jag bara bli lite modigare och våga öppna munnen lite mer under seminarierna, hehe. Men jag måste få lite mer tid till att vänja mig med hur schemana ser ut - det känns som jag har gått tillbaka till till grundskolan, nämligen! Här har vi ett fast schema, så därmed har jag en föreläsning och ett seminarie varje dag att gå på.

Och för att slänga in ännu lite mer nostalgi, vi har hemläxor! Kanske av de svårare slaget, förvisso, men ändå... jag har läxor åter igen. Oj oj, vad det känns annorlunda mot att plugga på högskolan i Sverige, där mer självstudier/disciplin förväntas av en. Det fungerar kanske inte bra för alla, men jag trivs med det för det ger mig möjlighet att själv planera när jag vill göra något, ta tag i uppgifter eller annat skolrelaterat. Här är jag tvingad att göra en viss mängd (och specifik sådan) skolarbete varje dag.

För att inte avsluta det här inlägget i den dystraste stämningen kan jag berätta att jag och en hög med andra utbytesstudenter åkte ner till Melbourne (ca en timmes tågfärd härifrån) och spenderade helgen. (Det kanske inte hjälpte mina skolnerver så mycket, snarare förvärrade dem eftersom jag inte hann plugga något medan vi var där, men vad roligt det var! Rekommenderar varmt denna stad att besöka om du skulle ha vägarna förbi Australien.)

Vi spenderade fredag till söndag i denna urtrevliga stad, vilken är den näst största i Australien. Vad som däremot inte var lika mysigt var att bo på hostel (ni vet, hotelllikande ställen som främst vänder sig till backpackers). Jag är inte den som är speciellt känslig, men den lukten som blev av att dela rum med x antal killar ock tjejer... Ja, jag ska nog inte gå in på detalj.

Värst var antagligen för en av mina kompisar. En full kille i hennes rum pinkade rakt ut på golvet från där han låg i sin våningssäng... Det missade precis hennes öppna väska. Nej, det bli nog inte hostel igen.

Här har vi största delen av oss som åkte (jag tog kortet, så jag syns ju inte, men så fattas också Alfie, som kom senare på kvällen). Från vänstra översta platsen har vi Clément (Frankrike), bredvid honom sitter Eva (Frankrike) och bredvid henne sitter Charlotte (Holland). Från högra översta platsen syns Paul (Frankrike) och bredvid honom sitter Megan (USA).

En av många gator inne i stan. Det var en salig blandning mellan mycket gamla byggnader och nya skyskrapor. Men så vandrade vi in på en gata full med graffiti och gatukonst och jag var såld. Det borde finnas mer att detta i alla städer, tycker jag. <3

För att se mer av de foton jag tagit här i Australien, gå in på Facebook och sök efter mig.

Dessa små krabater är din ständiga följeslagare i en storstad... Att flera i mitt gäng prompt skulle hålla på och mata dem gjorde kanske inte saken bättre. Fast vi såg också hur de flög in på Starbucks och snodde rester från bord som inte hunnit dukas av. Smarta, det är vad de är.

Taggat under: , Inga kommentarer
26Feb/120

Forget what I said

Sa jag att det var varmt i fredags?

Haha! Vilket skämt! Det var ju bara 33-35 grader då.

Igår var det 40! Helt vansinnigt varmt. Jag har aldrig tidigare varit med om att svettas floder av att bara stå still utomhus.

Men som sagt var vi ner till The Great Ocean Road. Helt underbart. Är verkligen glad att vi tog den busstrippen, trots monsterhettan. Här på kartan kan ni se vart vi var. Vi åkte ner från Ballarat, till Geelong, vidare till Torquay, Lorne, Apollo Bay, Cape Otway, sneddade genom djungeln och besökte det sista Twelve Apostles. Sedan bar det hem till Ballarat igen, efter en sisådär 10 timmar tuffande runt i buss.

Ballarat finns inte utskrivet på denna karta, men utgå från ett mellanläge mellan Geelong och Melbourne och fortsätt en bit norrut så finner man i verkligheten Ballarat.

Bland de första stoppen på vägen var stranden i Torquay (uttalas ungefär som "Tårkee"). Här startar The Great Ocean Road på riktigt.

I Lorne stannade vi för att äta lunch - och bada!

Bra fråga vad området heter där jag tog denna bild - men det är längsmed TGOR i alla fall... Ja, det är verkligen så vackert som det ser ut att vara.

Men häftigast var nog området kring The Twelve Apostles. Så dramatiskt vackert.

Kan ni gissa vart namnet "apostlarna" kommer ifrån?

Taggat under: Inga kommentarer
22Feb/120

Short summary

Nu så. Nu ska här uppdateras kort vad som hänt på sistone.

Den 17:de flyttade vi som sagt in i våra nya rum. Dagarna som följde hände det en massa på. Så som...

... den 18:de var det en lära-känna-varandra-dag - vi alla 400 som hade flyttat in dagen innan. Kan jag erkänna att jag inte kommer ihåg så många namn, men vi hade roligt ihop. Vi lekte diverse lekar som var menade som enkla medel till att komma varandra närmare och få skratta tillsammans. Men vad jag främst tog med mig från den dagen var en svidande solbränna, såklart. På kvällen hölls en formell middag för oss, mycket trevligt.

... den 19:de var också en aktivitetsdag. Vi (alla 400) delades upp i ca 30 lag och fick prova på en massa aktiviteter och sporter, så som volleyboll, gokart, hiphop-dans, fotboll med mera. Vi internationella studenter lämnade de andra vid lunch för att åka till det lilla zoot som finns här i Ballarat.

... den 20:de började O'Week. "Orienteringsvecka" kan man kanske översätta det till på svenska. Under denna vecka får vi bekanta oss mer med de områdena på skolan där vi kommer att studera vid. Jag till exempel läser två litteraturkurser och två IT-kurser, därför har jag fått träffa människor från School of Art & Education och School of Science, Information Technology & Engineering. På kvällen gick jag och ett par kompisar på en "Ghost Tour" inne i stan... kusligt värre. Vi fick reda på massa historier från förr som hänt i stan, och vi fick lära oss att denna staden är bland de mest hemsökta av alla i distriktet...

... den 21:a fortsatte det med nya aktiviteter på O'Week. På kvällen hamnade vi på ett "Back to school party" inne i stan.

... den 22:a är idag. Nu ska jag snart ner till skolområdet och gå på "marknad", med massa festligheter och gratis mat från världens alla hörn... jag tackar jag. Ikväll vankas det "Pub crawl"... får se om man pallar eller dukar under bordet, hehe.

Men jag ska inte lämna er helt illustrationslösa. Här är ett litet axplock av djur vi fick se på zoot i söndags:

Såklar man finner koalor på ett zoo i Australien

Och lika givetvis - kängurur

Vi fick till och med klappa dem

Jag hittade ett par pyttesmå sköldpaddor...

Wombaten blev min favorit - bara för söt

Taggat under: Inga kommentarer
13Feb/120

How far is it to Australia?

Det kan jag svara på. Låååångt!

Men jag ska inte klaga. Jag är ju här.

Det började med att jag gick upp 03.00 på fredagen (den 10:de) (kan tillägga att jag bara sovit tre timmar då) och så bar det av till Landvetter. Väl på flygplatsen kom första bakslaget - vågen hemma hade inte visat samma antal kilon som den på flygplatsen gjorde, vilket betydde att ville jag ha med extrakilona skulle jag bli tvungen att betala härliga överviktspengar. Paniken hann precis börja spinna runt i mitt huvud, sedan säger mamma att hon betalar för det... ehum, behöver jag nämna att jag blev tacksam? Så TACK igen!

Första flyget till Bryssel tog bara en timme och tjugo minuter och var mycket smidig. Men Bryssel har en väldigt stor flygplats, upptäckte jag, och naturligtvis skulle jag från ena änden till den andra. Svettig och ömfotad hittade jag slutligen fram till rätt gate. Nu bar det av till Abu Dhabi... Inte för att vara sån, men för att aldrig tidigare ha flugit med Etihad Airways så gick det inte undgå att fundera på hur detta skulle bli. Men alla mina förutfattade meningar grusades ordentligt - kan varmt rekommendera dem! Stort plan, rymligt även i ekonomiklass och bra med underhållning i form av eget media-center i stolen framför. Och maten (!), den var den bästa jag varit med om på flera tusen meters höjd. Smakade jättebra och här snackar vi inte plastbestick. Nej, nej, utan den äkta varan, gaffel, kniv och sked i metall.

Efter sex timmar landade vi då i Abu Dhabi. Planen var ett lika snabbt byte som i Bryssel, men se den gick inte. Det blev en försening på fyra timmar istället. Underbart. Där, mitt i väntan, slog min trötthet till. Jag hade inte sovit särskilt mycket fram tills dess, så under flyget till Melbourne (när vi väl fick kliva ombord) sov jag bort de flesta av den tolv timmar långa flygtiden. Vi kom fram halv tio på lördagskvällen i Melbourne. Man hade ju hört en del om tullen i Australien, och sett för den delen också, på reality-programmet Gränsbevakarna Australien. Men det visade sig inte vara så svårt (ja, visst fick jag luktas igenom av en knarkhund o.s.v., men det var inte värre än att det tog lite tid), så jag kom fram till den enkla slutsatsen: Sluta försök smuggla in diverse konstiga föremål och olagliga substanser, då blir det inga problem! Så kan de lägga ner det där programmet också...

Jag blev upphämtad av en man från skolan (en mycket trevlig sådan, och pratglad. Det var nog därför han fått jobbet, underlättar att skjutsa runt på främmande människor från andra länder om man kan prata om vad som helst med vem som helst...) så åkte vi mot Ballarat, stan där jag kommer att bo i nu i ett halvår. Skolan och introduktionsdagarna börjar inte förrän på onsdag, så dagarna fram tills dess är till för att jag ska lyckas sluta somna som en stock vid fyra fem på eftermiddagen och vakna pigg som en mört runt elva tolv på kvällen.

Kan erkänna att klockan är halv två på natten här nu... Går inget bra för mig. Men vadå, den är ju halv fyra på eftermiddagen hemma, såklart jag ska vara vaken. Eller?

 

Taggat under: Inga kommentarer